Bärtorkeriet i Klutmark

Under första världskriget var matbristen stor i krigets Europa. På Svenska Medicinalväxtföreningens uppdrag startades ett flertal bärtorkerier i länet varav de flesta är försvunna. De torkade bären exporterades ut i Europa.

Vid inventeringen i Skellefteå kommun i Klutmark har ett bärtorkeri registrerats. I byggnaden finns nätförsedda träramar som vilar i träskenor på övervåningen. På bottenvåningen finns en stor eld-stad av tegel med murstock. Bären torkades genom en långvarig eldning i eldstaden. 

Tyvärr så har många av bärtorkerierna brunnit upp, t ex det blåbärstorkeri som fanns på Sågnäset i Storuman som brann upp 1925.

Vilka var det då som plockade alla dessa bär? Normala bärår plockade lokalbefolkningen det som fanns, men år med mycket bär så räckte inte de lokala krafterna till. Så var det 1917 i Västerbottens inland då Folkhushållningskommissionen gick ut ett med ett upprop till arbets- lösa fabriksarbeterskor i södra Sverige. 

Till Storuman kom tio flickor, efter att ha åkt tåg till Dorotea och vandrat i fyra dagar med karta och kompass. Kravet var 10 kg blåbär per dag som ersättning för den fria resan. Plockade man mera per dag fick flickorna 20 öre per kilo. Nyheten om blåbärsflickorna spreds fort och de fick besök av både rallare och andra, vissa gifte sig och blev kvar. En av blåbärsflickorna i Storuman hette Astri Bergman, hon blev inte kvar utan åkte hem och gifte sig med Evert Taube.

Text och bild lånad från Skog och historia i Västerbottens län, häfte sid 34.